sådär ja.
ny blogg.
den här blir dock kvar utifall jag skulle ångra mig och vilja komma tillbaka lite då och då.

funderar på en nystart.
surprise, surprise liksom.
not.
återkommer när jag har tagit mig i kragen.

när jag var liten ville jag bli författare och skrev tusen och en berättelser som alla var flera pappersark långa. sen blev jag äldre och ville bli journalist och läste tidningar för att få ett grepp om hur man skrev artiklar. sen blev jag lite äldre igen och ville resa jorden runt och frilansa och skriva reportage bara för att det lät för bra för att vara sant.

någonstans efter det lade jag ner allt vad skrivande hette eftersom jag gav mig själv världens prestationsångest i samband med att jag förstod att det krävdes mycket arbete för att ta mig dit jag ville. jag gav upp redan innan jag ens gett det ett seriöst försök. visst, jag sökte till journalistlinjen i sundsvall och fick i uppgift att skriva och fota mina arbetsprover och kanske rentav bli antagen och påbörja den karriär jag drömde om. men nej. jag skrev inte ett skit. tog inte en endaste bild. jag lät allting vara och såg hur jag effektivt ignorerade min egna dröm.

the story of my life.

psst: ernie halter - whisper [spotify]

har en massa jag vill skriva men vet inte hur. vart börjar man? man börjar från början och när man kommer till slutet, ja, då slutar man. the mad hatter må ha varit galen men han hade minsann rätt i den saken. problemet är att jag inte riktigt vet var början börjar. jag har inte ens en aning om det finns ett slut. vad jag snackar om nu är också ett litet mysterium.

ah, minnen från ungdomens högstadieår.

psst: lostprophets - last train home [spotify]

igår åkte jag in till stan för att ta en öl. imorse klev jag innanför dörren med ett tungt huvud som var lite ångestfylld. men kvällen var trevlig och sällskapet i form av grabbarna grus var härliga.

glitter och glamour? pfft. nästa nyårs-tema: CHIPSTJUVARNA!

psst: maskinen - kärlek vid sista ögonkastet [spotify]

ballz.

ikväll har jag inga klagomål. det är nice.