sådär ja.
ny blogg.
den här blir dock kvar utifall jag skulle ångra mig och vilja komma tillbaka lite då och då.
tisdag, januari 12, 2010
när jag var liten ville jag bli författare och skrev tusen och en berättelser som alla var flera pappersark långa. sen blev jag äldre och ville bli journalist och läste tidningar för att få ett grepp om hur man skrev artiklar. sen blev jag lite äldre igen och ville resa jorden runt och frilansa och skriva reportage bara för att det lät för bra för att vara sant.
någonstans efter det lade jag ner allt vad skrivande hette eftersom jag gav mig själv världens prestationsångest i samband med att jag förstod att det krävdes mycket arbete för att ta mig dit jag ville. jag gav upp redan innan jag ens gett det ett seriöst försök. visst, jag sökte till journalistlinjen i sundsvall och fick i uppgift att skriva och fota mina arbetsprover och kanske rentav bli antagen och påbörja den karriär jag drömde om. men nej. jag skrev inte ett skit. tog inte en endaste bild. jag lät allting vara och såg hur jag effektivt ignorerade min egna dröm.
the story of my life.
någonstans efter det lade jag ner allt vad skrivande hette eftersom jag gav mig själv världens prestationsångest i samband med att jag förstod att det krävdes mycket arbete för att ta mig dit jag ville. jag gav upp redan innan jag ens gett det ett seriöst försök. visst, jag sökte till journalistlinjen i sundsvall och fick i uppgift att skriva och fota mina arbetsprover och kanske rentav bli antagen och påbörja den karriär jag drömde om. men nej. jag skrev inte ett skit. tog inte en endaste bild. jag lät allting vara och såg hur jag effektivt ignorerade min egna dröm.
the story of my life.
måndag, januari 11, 2010
har en massa jag vill skriva men vet inte hur. vart börjar man? man börjar från början och när man kommer till slutet, ja, då slutar man. the mad hatter må ha varit galen men han hade minsann rätt i den saken. problemet är att jag inte riktigt vet var början börjar. jag har inte ens en aning om det finns ett slut. vad jag snackar om nu är också ett litet mysterium.
torsdag, januari 07, 2010
måndag, januari 04, 2010
söndag, januari 03, 2010
lördag, januari 02, 2010
fredag, januari 01, 2010
jag har bestämt mig för att sluta deppa en liten stund. visst var min iphone den käraste ägodel jag hade och visst blev jag förkrossad i samma stund jag letade igenom mina jackfickor och direkt insåg att jag inte skulle hitta den någonstans i lägenheten då den blivit stulen, men samtidigt orkar jag inte ägna mer av årets första dag med att deppa ihop över något materialisiskt, som visserligen kostade mig sjukt mycket pengar jag inte ens hade och innehåller nummer och info till alla människor i mitt liv.
jag vägrar låta 2010, som jag hela tiden peppade skulle bli det absolut bästa året, rövknulla mig. ni får pardon my french, men jag tycker att jag åtminstone kan få uttrycka mig lite grovt för att väga upp att förra årets storvinst blev detta årets första förlust.
men som sagt. nog med tråkigheterna.
igår kväll var helt fantastiskt roligt. för första gången på jag vet inte hur länge var jag, cristina, cynthia och paulina samlade på en och samma plats, något som är ovanligare än en blixt som slår ner på ett ställe två gånger. vi skrattade, vi dansade, vi posade framför kameran och vi bara tyckte om varandra så mycket att jag blev alldeles varm i hjärtat. jag kunde inte ha begärt mer av min nyårsafton: att vara omringad av personer man älskar. dessutom fick jag träffa catherine, min gamla barndomsvän och tenniskamrat, och det gjorde mig förvånansvärt glad att återigen få prata och skratta tillsammans med henne.
och vet ni vad, bara av att tänka tillbaka på gårdagskvällen (alltså, innan klockan slog tjugo i tre och jag upptäckte att mina jackfickor var tomma) känns början på året väldigt fint och hoppfullt. till och med när jag klampade in klockan åtta imorse och grät för gabriel och han, i sann handlingskraftig gabriel-anda, ringde samtalen jag inte pallade göra själv, värmer mitt hjärta. kanske blir 2010 det absolut bästa året hittills ändå. jo, för fan. klart det blir. hur kan det inte bli det med alla fina människor jag omger mig med?
jag vägrar låta 2010, som jag hela tiden peppade skulle bli det absolut bästa året, rövknulla mig. ni får pardon my french, men jag tycker att jag åtminstone kan få uttrycka mig lite grovt för att väga upp att förra årets storvinst blev detta årets första förlust.
men som sagt. nog med tråkigheterna.
igår kväll var helt fantastiskt roligt. för första gången på jag vet inte hur länge var jag, cristina, cynthia och paulina samlade på en och samma plats, något som är ovanligare än en blixt som slår ner på ett ställe två gånger. vi skrattade, vi dansade, vi posade framför kameran och vi bara tyckte om varandra så mycket att jag blev alldeles varm i hjärtat. jag kunde inte ha begärt mer av min nyårsafton: att vara omringad av personer man älskar. dessutom fick jag träffa catherine, min gamla barndomsvän och tenniskamrat, och det gjorde mig förvånansvärt glad att återigen få prata och skratta tillsammans med henne.
och vet ni vad, bara av att tänka tillbaka på gårdagskvällen (alltså, innan klockan slog tjugo i tre och jag upptäckte att mina jackfickor var tomma) känns början på året väldigt fint och hoppfullt. till och med när jag klampade in klockan åtta imorse och grät för gabriel och han, i sann handlingskraftig gabriel-anda, ringde samtalen jag inte pallade göra själv, värmer mitt hjärta. kanske blir 2010 det absolut bästa året hittills ändå. jo, för fan. klart det blir. hur kan det inte bli det med alla fina människor jag omger mig med?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)