Nämen, det är Kath

2010-01-13T15:09:00.001+01:00

sådär ja.
ny blogg.
den här blir dock kvar utifall jag skulle ångra mig och vilja komma tillbaka lite då och då.

2010-01-12T23:10:00.002+01:00

funderar på en nystart.
surprise, surprise liksom.
not.
återkommer när jag har tagit mig i kragen.

2010-01-12T00:40:00.001+01:00

när jag var liten ville jag bli författare och skrev tusen och en berättelser som alla var flera pappersark långa. sen blev jag äldre och ville bli journalist och läste tidningar för att få ett grepp om hur man skrev artiklar. sen blev jag lite äldre igen och ville resa jorden runt och frilansa och skriva reportage bara för att det lät för bra för att vara sant.

någonstans efter det lade jag ner allt vad skrivande hette eftersom jag gav mig själv världens prestationsångest i samband med att jag förstod att det krävdes mycket arbete för att ta mig dit jag ville. jag gav upp redan innan jag ens gett det ett seriöst försök. visst, jag sökte till journalistlinjen i sundsvall och fick i uppgift att skriva och fota mina arbetsprover och kanske rentav bli antagen och påbörja den karriär jag drömde om. men nej. jag skrev inte ett skit. tog inte en endaste bild. jag lät allting vara och såg hur jag effektivt ignorerade min egna dröm.

the story of my life.

2010-01-11T21:13:00.000+01:00

psst: ernie halter - whisper [spotify]

2010-01-11T00:06:00.000+01:00

har en massa jag vill skriva men vet inte hur. vart börjar man? man börjar från början och när man kommer till slutet, ja, då slutar man. the mad hatter må ha varit galen men han hade minsann rätt i den saken. problemet är att jag inte riktigt vet var början börjar. jag har inte ens en aning om det finns ett slut. vad jag snackar om nu är också ett litet mysterium.

2010-01-10T01:52:00.003+01:00

ah, minnen från ungdomens högstadieår.

psst: lostprophets - last train home [spotify]

2010-01-07T13:07:00.001+01:00

igår åkte jag in till stan för att ta en öl. imorse klev jag innanför dörren med ett tungt huvud som var lite ångestfylld. men kvällen var trevlig och sällskapet i form av grabbarna grus var härliga.

2010-01-04T23:09:00.003+01:00

glitter och glamour? pfft. nästa nyårs-tema: CHIPSTJUVARNA!

2010-01-03T18:37:00.000+01:00

psst: maskinen - kärlek vid sista ögonkastet [spotify]

ballz.

2010-01-02T21:27:00.002+01:00

ikväll har jag inga klagomål. det är nice.

2010-01-01T22:42:00.001+01:00

jag har bestämt mig för att sluta deppa en liten stund. visst var min iphone den käraste ägodel jag hade och visst blev jag förkrossad i samma stund jag letade igenom mina jackfickor och direkt insåg att jag inte skulle hitta den någonstans i lägenheten då den blivit stulen, men samtidigt orkar jag inte ägna mer av årets första dag med att deppa ihop över något materialisiskt, som visserligen kostade mig sjukt mycket pengar jag inte ens hade och innehåller nummer och info till alla människor i mitt liv.

jag vägrar låta 2010, som jag hela tiden peppade skulle bli det absolut bästa året, rövknulla mig. ni får pardon my french, men jag tycker att jag åtminstone kan få uttrycka mig lite grovt för att väga upp att förra årets storvinst blev detta årets första förlust.

men som sagt. nog med tråkigheterna.

igår kväll var helt fantastiskt roligt. för första gången på jag vet inte hur länge var jag, cristina, cynthia och paulina samlade på en och samma plats, något som är ovanligare än en blixt som slår ner på ett ställe två gånger. vi skrattade, vi dansade, vi posade framför kameran och vi bara tyckte om varandra så mycket att jag blev alldeles varm i hjärtat. jag kunde inte ha begärt mer av min nyårsafton: att vara omringad av personer man älskar. dessutom fick jag träffa catherine, min gamla barndomsvän och tenniskamrat, och det gjorde mig förvånansvärt glad att återigen få prata och skratta tillsammans med henne.

och vet ni vad, bara av att tänka tillbaka på gårdagskvällen (alltså, innan klockan slog tjugo i tre och jag upptäckte att mina jackfickor var tomma) känns början på året väldigt fint och hoppfullt. till och med när jag klampade in klockan åtta imorse och grät för gabriel och han, i sann handlingskraftig gabriel-anda, ringde samtalen jag inte pallade göra själv, värmer mitt hjärta. kanske blir 2010 det absolut bästa året hittills ändå. jo, för fan. klart det blir. hur kan det inte bli det med alla fina människor jag omger mig med?

2010-01-01T15:02:00.003+01:00

min kära iphone, min lilla ögonsten, blev stulen igår.
mitt hjärta brast, brister och är brustet. i flera små bitar.

story of my life:

2009-12-28T01:28:00.000+01:00

2009-12-27T18:24:00.002+01:00

i drank the weekend to the ground, and you're in my arms.
i kept my feelings to myself, and you weren't wearing much at all.
it wasn't like me to move closer to you.
a feelings just a feeling till you let it get the best of who you are;
then sleep gets harder, and i need more of you.
so lay down on the couch and let me show you why i need you more
than all the boys on your street.

psst: the dangerous summer - never feel alone [spotify]

2009-12-26T17:14:00.002+01:00

för att jag ibland gillar att komma tillbaka till det jag lyssnade på innan jag upptäckte det jag lyssnar på nu.

psst: a - worst thing that can happen [spotify]

2009-12-14T19:16:00.003+01:00

när jag hörde klippet i spotifyreklamen visste jag att jag skulle tycka om det nya materialet och speciellt den här låten.

i was right.

psst: 30 seconds to mars - kings and queens [spotify]

2009-12-13T21:08:00.003+01:00

"people think a soul mate is your perfect fit, and that’s what everyone wants. but a true soul mate is a mirror, the person who shows you everything that is holding you back, the person who brings you to your own attention so you can change your life.

a true soul mate is probably the most important person you’ll ever meet, because they tear down your walls and smack you awake. but to live with a soul mate forever? nah. too painful. soul mates, they come into your life just to reveal another layer of yourself to you, and then leave.

a soul mates purpose is to shake you up, tear apart your ego a little bit, show you your obstacles and addictions, break your heart open so new light can get in, make you so desperate and out of control that you have to transform your life, then introduce you to your spiritual master…"

— elizabeth gilbert (eat, pray, love: one woman’s search for everything across italy, india and indonesia)

psst:

2009-12-12T15:04:00.004+01:00

salem - astronaut [spotify]
jonezetta - holding on to you [spotify]
owl city - fireflies [spotify]

2009-12-06T17:37:00.002+01:00

är dum i huvudet och dysfunktionell och söndergråten av att hata allt som kommer i min väg. återkommer när jag lyckas fixa masken igen.

2009-12-01T08:32:00.000+01:00

är hemma i sverige och göteborg igen. det är blött, det är kallt och framför allt är det grått. precis som det brukar vara vid den här årstiden. lägenheten var inte lika fin och städad som när jag lämnade den för tre månader sen och det gjorde gabriel lite ledsen att jag återvände en dag tidigare än bestämt då han hade planerat att städa den fin, precis som han hade lovat mig att göra.*

men det gör mig inget.

jag har varit vaken sen sex imorse. egentligen tidigare än så, men jag såg ingen anledning till att masa mig upp ur bäddsoffan halv fem. har i två timmar försökt få lite ordning på min kära iphone som tycks strejka i vikingland. det gör mig lite (i.e. mycket) ledsen i hjärtat. men spotify räddar det mesta med all min musik som jag längtat efter i vad som känns flera år.

det och yoghurt med müsli.

* det finns en fin liten dokumentation på röran i både film- och stillbildsform, men det har jag lovat min rumskamrat att inte visa någon annan.

2009-11-21T15:00:00.004+01:00

marre och jag ligger på varsin sida om sängen. hon med min laptop, jag med min iphone. vi säger inte ett ljud till varandra, ändå lyckas vi göra upp planer till vårt lilla barnkalas den femte december. hur? genom facebook.

det är sorgligt men också lite roligt. på ett sådär småsorgligt sätt då.

2009-11-15T17:18:00.002+01:00

två veckor kvar. eller nej, femton dagar. två veckor och en dag. sen är jag hemma i göteborg igen. jag brukade se fram emot det, brukade längta efter allt som väntade på mig där hemma. men nu vet jag inte.

jag vet inte mycket.

mer än att jag måste stålsätta mig för det som komma skall.

announcement

2009-11-10T18:42:00.002+01:00

jag och min iphone ska gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar tills döden skiljer oss åt.

2009-10-30T12:42:00.000+01:00

för det första längtar jag härifrån. don't get me wrong. min släkt är fin och människorna här varma och trevliga och hade det inte redan varit uppenbart innan tävlingen att jag var släktens lilla ögonsten så är det det nu. det är mysigt på många plan att de är så stolta över mig. men maha sarakham är inte ett ställe jag trivs på. jag är för västerländsk för att helt kunna koppla bort alla spindelnät i badrummet och myrorna och krypen som kryper lite här och var i huset, bland annat på min säng. och ja, jag skäms över att jag är så bortskämd, men jag kan inte rå för det.

för det andra vill jag ta mig framåt och inte sitta fast med en massa skit från det förflutna som hela tiden vill göra sig påmind. det som har hänt har hänt. let's get over it, shall we.

2009-10-27T08:44:00.001+01:00

eh, okej. förra inlägget var inte coolt. as a matter of fact var det ganska ocoolt. så för att väga upp my temporary lack of awesomeness känner jag att jag borde skriva något mer lättsamt och fint. dock har jag tyvärr återigen shottat en kopp varm ingefärsdricka och huvudet känns som en stor ballong. seriöst, i think this shit is addictive.

2009-10-26T16:33:00.000+01:00

jag har druckit mig snurrig på varm ingefärsdricka, sojamjölk och på tok för mycket vatten lite väl snabbt. sitter under AC:n och har en kroppstemperatur som är närmare hundra grader än trettiosju. varm ingefärsdricka, alltså: hett tips till er som fryser hemma i sverige. garanterar att det är effektivare än varm choklad, dock kanske inte lika gott.

och med allt snurr i huvudet och hörlurarna instoppade i öronen vill jag skriva, skriva att jag lärde mig allt om krossade hjärtan för flera somrar sen och att jag sen dess har växt upp och förstått att sånt där är smällar man får ta när man ger delar av sig själv till en annan. för även om drömmaren i mig vill tro på lyckliga slut har realisten en ryggsäck full med erfarenheter som säger att det kommer dröja många år till innan jag kan kliva över mållinjen som en vinnare med en annan hand i min.

jag vet att det finns de som tycker att jag är känslokall, som tycker att jag är hjärtlös, självisk, otålig och orättvis. kanske har de rätt. kanske är jag allt det där för att jag, när jag inte längre kände likadant som innan, avslutade allt och gick. utan att slåss. jösses, så många gånger jag har fått det slängt i ansiktet på mig. "du försökte inte ens, du gav oss inte en chans, du slogs inte för dig och mig". vad skulle jag slåss för, undrar jag. för ett förhållande som förr eller senare ändå skulle ta slut? snälla. jag är 22 år. jag MÅSTE inte kämpa för varje liten relation jag påbörjar om den inte känns rätt. varför skulle jag? för att bespara den andra personen lidande? visst. det skulle jag kunna göra. jag skulle kunna dra ut på hela proccessen, men till vilken nytta?

det får mig att tänka på seinfeld, avsnittet där george försöker göra slut med maura och hon envist säger nej. jag säger som jerry: "both parties don't have to consent to a breakup. It's not like you're launching missiles from a submarine and you both have to turn your keys".

det hela handlar egentligen bara om en sak: såvida man inte är den som avslutar är avslut aldrig okej. det kan jag förstå. i can relate to that. man vill vara den som lämnar, inte den som blir lämnad. och visar det sig att båda vill avsluta ett förhållande samtidigt, then whoop-dee-doo, grattis! inga ledsna miner och dåligt samvete här inte. men hur ofta händer det? nä. precis. för det finns alltid en person som hinner upptäcka att det inte är helt hundra före den andra. frågan är bara vem det är.

som sagt, jag är snurrig på alldeles för mycket vätska och vet inte riktigt vad jag försöker säga. jag vet inte ens varför jag tycker att detta är ett ämne att ta upp här och nu. egentligen vill jag väl försöka förklara mig själv och mina beslut de senaste åren. kanske försvara mig lite. eller så är jag bara frustrerad över att ständigt behöva uppmålas som the devil in disguise när jag egentligen inte har gjort något fel. well, okej. en gång gjorde jag det och då förtjänade jag alla hårda ord. då förtjänade jag att må dåligt. men nu? jag tycker inte det, även om jag förstår varför de tycker det.

psst: the script - breakeven

2009-10-25T15:58:00.000+01:00

jag har sån abstinens efter spotify. fattar inte hur jag ska klara mig i över en månad till utan att kunna bläddra fram nya musikaliska upptäckter. förhoppningsvis kommer mitt inköp av en iphone (kan tycka att jag har gjort mig förtjänt av en, ja) att stilla det lite.

2009-10-24T19:46:00.000+02:00

efter en och en halv månad i landet där alla ler, men inte nödvändigtvis uppriktigt, har jag samlat på mig så mycket erfarenheter att det knappt går att bearbeta allt. jag har lärt mig både det ena och det andra om mig själv, personer runt omkring mig och, hur fjantigt det än låter, även livet.

och jag är tacksam för detta. trots att det stundtals har varit jobbigt och jag bara har velat lägga mig ner och skrika och gråta som ett missnöjt litet barn är jag glad att jag genomförde det. jag är glad att jag lyckades göra min familj och släkt stolta, trots att jag inte kammade hem kronan utan hamnade på en topp tio-placering.

men nu vill jag tillbaka. tillbaka till mitt gamla liv innan allt detta: innan skönhetstävlingar och snack om huruvida jag är tjock eller inte (och vet ni vad, fuck it, jag har blivit större och vet ni vad, det är inte okej med mig och jag tänker gå ner den vikten och ni får säga vad ni vill om det -- att jag blivit hjärntvättad, skadad av branschen, att jag är svag eller vad som helst -- men jag vill och jag tänker and my mind is already made up), kritiken, berömen, pressen och stressen och det fina i allt det fula och vice versa. jag har fått nog av det nu.

jag längtar hem till göteborg, hur grått och trist det än må vara i vintertid och trots att jag antagligen kommer vilja ta mig därifrån igen redan efter en vecka. jag saknar mina vänner. jag saknar lägenheten på guldheden och att tjafsa med gabriel om varför alla glas tycks stå odiskade lite här och var i rummet. jag saknar doften av svensk luft och ljudet av spårvagnar och kullerstenarna i haga.

jag saknar nästan allt.

2009-10-05T12:26:00.001+02:00

jag satt och sniffade på min handled i vad som kändes en halv evighet innan jag kom på mig själv.

minnet av att förlora.

cykelturer och pannkakor.

2009-10-04T18:40:00.001+02:00

om man vill så får man kika in här. det är helt okej.

2009-09-29T06:12:00.001+02:00

mina fötter har dött, inte på riktigt, men inte så långt ifrån. det är en blandning av att ha tappat känseln i dem och att ha flyttat runt de olika känselzonerna. min häl känns numera belägen vid min stortå som i sin tur har knuffat undan lilltån och tvingat ner den till trampdynenivå. summan av kardemumman: det känns sjukt obekvämt att gå.

det är såna här smällar man får ta när man står och går i högklackade skor nästan tolv timmar i sträck.

2009-09-29T06:10:00.001+02:00

något av det mest absurda jag har varit med om är de ständiga poliseskorterna som följer oss vart vi än åker tillsammans. i chiang mai var det alltid två polisbilar som körde före och efter vår lilla turnébuss och höll ett vakande öga på vår omgivning. jag tyckte det var lite överdrivet. jag menar, för guds skull, vi är bara vanliga tjejer som råkat komma långt i en tävling som egentligen inte är en så big of a deal. vi behöver inte skyddas. och vad är det egentligen vi ska skyddas från? när tusan har jag någonsin behövt skyddas från något? pfft. så tänker jag eftersom det för mig är precis så det är. tydligen är jag ensam om detta tänket och poliseskorten har sakta men säkert etsat sig fast i min vardag. i bangkok har vi dessutom en polistjänsteman med oss i vanen för ytterligare säkerhet. in case someone would try to break in. jösses.

måste dock erkänna att det är väldigt händigt i bangkoktrafiken. allting går så extremt mycket smidigare med ett par påslagna rödljus som ger fingret åt alla andra bilar och säger "flytta på er och släpp förbi oss såvida ni inte vill hosta upp en redig summa för civil olydnad" ('kej, kanske inte riktigt så men typ). en stor skillnad från när man efter dagens slut sitter fast i trafiken med mamma som en vanlig svensson.

2009-09-22T19:08:00.003+02:00

bloggen är inte död. inte riktigt än. sen jag lämnade sverige och for söderut har den fått sig en välförtjänt vila och hämtat andan. själv önskar jag att jag fick göra detsamma, men tyvärr var cirkusen igång redan innan jag hann sätta foten på thailändsk mark och mina lediga dagar har inte varit många. det är så det är när man är en av 25 tjejer som tävlar om diamantkronan och titeln miss thailand world 2009,

vänta lite nu, va? skrev jag precis miss thailand world 2009?

yes. yes i did.

helst vill jag inte prata om det -- det är ett jobbigt ämne av många anledningar -- men samtidigt finns det upplevelser jag gärna vill dela med mig av. som resan till chiang mai den här helgen och alla aktiviteter vi tog del av, om hur jag lyckades få en turist att skänka 500 baht till en välgörenhet som stödjer barns utbildning, alla autografer jag har fått skriva till de sötaste skolbarnen, hur jag gjorde bort mig i direktsändning på radio, om min och min rumskamrat misslyckade försök att gå ner i vikt genom att köpa godis, kakor, glass och annat gott som vi frossade i nästan varje kväll/natt och hur alla tappade hakan när oskyldiga och söta kath got low on the dance floor. not to mention alla 24 härliga tjejer, vissa lite härligare än andra, som gör att detta inte är fullt lika hemskt som det annars hade kunnat vara.

jag vet dock inte var jag ska börja eller hur jag ska skriva, så jag kommer dela upp det i korta små inlägg när jag känner att jag har tid över. ett par fragment här och där från en erfarenhet jag aldrig kommer glömma på både gott och ont. förvänta er inga röda trådar. i den här värmen och med den mentalitet jag har nu är röda trådar en av många saker jag inte pallar.

also, det här har ingenting med tävlingen att göra, men jag drömde en fin dröm när jag däckade i sängen tidigare i eftermiddags. skulle behöva lite av det nu. we all do.

2009-09-02T17:58:00.006+02:00

såg detta testet hos cristina och bestämde mig för att göra det själv. jag vet inte. mycket stämmer bra, annat stämmer mindre bra. de som känner mig väl borde kunna avgöra vad som är vad.

You Are Smart and Curious

You are a seeker of knowledge, and you have learned many things in your life.
You are also a keeper of knowledge - meaning you don't spill secrets or spread gossip.
People sometimes think you're snobby or aloof, but you're just too deep in thought to pay attention to them.

You are usually the best at everything ... you strive for perfection.
You are confident, authoritative, and aggressive.
You have the classic "Type A" personality.

You are a seeker. You often find yourself restless - and you have a lot of questions about life.
You tend to travel often, to fairly random locations. You're most comfortable when you're far away from home.
You are quite passionate and easily tempted. Your impulses sometimes get you into trouble.

You are truly an original person. You have amazing ideas, and the power to carry them out.
Success comes rather easily for you... especially in business and academia.
Some people find you to be selfish and a bit overbearing. You're a strong person.

You are friendly, charming, and warm. You get along with almost everyone.
You work hard not to rock the boat. Your easy going attitude brings people together.
At times, you can be a little flaky and irresponsible. But for the important things, you pull it together.

You are wild, crazy, and a huge rebel. You're always up to something.
You have a ton of energy, and most people can't handle you. You're very intense.
You definitely are a handful, and you're likely to get in trouble. But your kind of trouble is a lot of fun.

You tend to be pretty tightly wound. It's easy to get you excited... which can be a good or bad thing.
You have a lot of enthusiasm, but it fades rather quickly. You don't stick with any one thing for very long.
You have the drive to accomplish a lot in a short amount of time. Your biggest problem is making sure you finish the projects you start.

You are very intuitive and wise. You understand the world better than most people.
You also have a very active imagination. You often get carried away with your thoughts.
You are prone to a little paranoia and jealousy. You sometimes go overboard in interpreting signals.

2009-09-01T15:06:00.001+02:00

alltså, okej. jag vill inte vara den som är den. eller jo. fan. det tänker jag visst vara. men känns det inte fel att marvelhjältarna går och blir disneyfigurer tillsammans med kalle anka och långben? eller är det kanske bara jag.

2009-09-01T14:10:00.003+02:00

positiva saker med att jag åker till thailand:
1) jag kommer bli brunbränd
2) jag kommer äta bättre
3) jag kommer äntligen kunna shoppa lite
4) jag kommer kunna öva upp min thailändska
5) jag kommer få lite distans till min svenska vardag

negativa saker med att jag åker till thailand:
1) jag kommer inte kunna vara mig själv och jag kommer hata det så innerligt varenda sekund

2009-09-01T12:23:00.001+02:00

vill ha den här tröjan.

2009-08-31T13:36:00.001+02:00

jag har nu för sjätte gången på mindre än tio minuter fått ryck på min dator. eller nej, på VLC. vad är problemet? varför hackar den så att jag inte kan kolla färdigt på avsnitt 29 i hunter x hunter? det är bara fyra minuter kvar och dessutom fyra väldigt spännande minuter. jag vill se. jag vill veta. jag vill ha en förklaring till vad som hände. aaargh! varför blir jag plågad på detta vis? vaaarför?

2009-08-31T11:23:00.002+02:00

michael: i'm not interested in you that way.
tobias: what way?
michael: pick one.

2009-08-29T19:38:00.001+02:00

george: i can't believe that you're bringing in an extra bed for a woman that wants to sleep with you. why don't you bring in an extra guy, too.

2009-08-29T17:12:00.001+02:00

har nu läst igenom kontraktet som gäller för vinnaren och the runner ups av tävlingen. jag har bara en sak att säga: fuck this shit. på riktigt, alltså. inte nog med att man måste stanna kvar i två år, man är dessutom totalt bunden till företaget och får inte göra något som de inte godkänner. inget. nada. niente. man har i stort sett no say whatsoever. med andra ord: de äger en i två hela jävla år. man är inte sin egna person för fem öre, utan bara en puppet som de styr som de själva vill. och detta vill min thailändska släkt att jag ska gå igenom? detta har min mamma och mina mostrar lagt ner enorm energi på att övertyga mig om att det skulle vara bra för mig? aldrig i hela mitt jävla liv att detta är bra, varken för mig eller någon annan. it's fuckin' insane att ge upp sin frihet för lite spotlight.

ni får ursäkta mig, men jag är så... gaargh!

2009-08-29T13:33:00.002+02:00

alla behöver en nystart ibland och jag och cristina var rörande överens om att vår gemensamma blogg var i stort behov av detta. så nu är vi tillbaka med ny design och nya tag. vill ni får ni gärna ta en titt. we don't really mind. the more, the merrier liksom.

2009-08-28T17:44:00.000+02:00

gör upp en mental lista på saker jag eventuellt ska köpa när jag väl är nere i thailand. mycket tekniska prylar och en hel del skor, mycket färger och framför allt mycket krimskrams. krimskrams är underskattat hos mig. jag vet inte vilka pengar jag ska använda för att kunna köpa allt, men jag antar att det löser sig på något sätt. om saker går vägen kanske jag rentav får ett litet tillskott i kassan. oh how i love the sound of ka-ching!

2009-08-28T13:58:00.002+02:00

nu är det bestämt. jag har varit nere hos polisen och förnyat mitt pass. mamma säger att vi ska åka redan på torsdag så att jag hinner ställa upp på uttagningarna. det finns ändå inget som håller mig kvar här i sverige, så varför inte åka ner dit och testa den där lyckan som alla tror att jag bär på. jag vet inte när jag kommer hem igen. beroende på hur det går kan det ta allt ifrån en månad till ett år. jag vet inte riktigt vad jag hoppas på. jag vet ingenting.

det enda jag vet är att ingen tycks förstå något av det jag känner just nu. vissa förstår delar av det, men inte allt. kansker är det det jag behöver: någon som på riktigt kan sätta sig in i situationen och förstå precis. inte bara anta och gissa och säga något som låter bra.

nåväl. jag knarkar min egna playlist just nu. hej, jag gillar dina skor. den passar mitt humör bra.

psst: kings of leon - use somebody [spotify]

2009-08-26T17:04:00.000+02:00

2009-08-26T14:46:00.005+02:00

oh timo, jag förstår dig precis. spotify har gjort mig fullständigt inkapabel till att lyssna på musik så fort jag inte är i närheten av en dator och min mp3, som jag förvisso ville byta ut för att den var så osmidig men inte kunde leva utan, ligger nu och samlar damm bland papper och pärmar. det är den hemska sanningen: jag har blivit beroende.

2009-08-26T14:28:00.003+02:00

2009-08-26T14:22:00.000+02:00

jag är för gammal för detta. borde ha lagt sånt här trams bakom mig för längesen, men av någon anledning tycks detta inte vara fallet. sjukt frustrerande to be honest. är dessutom helt clueless om hur det blev så här från början och får ont i huvudet av att försöka komma på något som skulle kunna vara en förklaring. men idag har jag kommit fram till någon slags insikt och bestämt mig att jag ska act my age och bara skita i allt. livet går framåt ändå och stannar som tur var inte här. annars hade jag fan bett om att få pengarna tillbaka.

2009-08-24T22:30:00.003+02:00

det har varit mycket nu den senaste tiden. en del tråkigt, en del roligt och annat bara allmänt förvirrande. i helgen var det till exempel fest uppe i tjuvkil och tidigare idag var det spårvagnsrace med lisebergarna där jonas otippat tog hem segern. jag shottade en del och var väl lite smålullig under hela kvällen.

och jag vet inte. just nu försöker jag komma underfund med tusen och en saker och det är lite tradigt. men det löser sig och blir bättre. det blir det alltid.

2009-08-20T23:52:00.000+02:00

när jag drog mig hem tidigt efter en trevlig kväll på sticky pga huvudvärk tog jag 7:an upp till wavrinskys plats och promenerade resten av biten. hörde tunga fotsteg bakom mig och tänkte på misshandeln som skett i området för inte så längesen och för första gången på väldigt länge, utan att någon annan påpekat det för mig, uppmärksammade jag mig själv om riskerna av att gå ensam hem i mörkret. men istället för att öka takten på mina steg eller fortsätta gå som vanligt saktade jag ned till en nästan provocerande långsam gång.

det visade sig att personen bakom mig var en harmlös kille utan några tankar på att hoppa på främlingar i mörkret. naturligtvis. vem skulle det annars vara? men i ärlighetens namn hade jag nog varit ganska likgiltig inför risken att han istället var en våldsbenägen skitstövel. jag kunde inte bry mig mindre.

det är som håkan säger: jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. det och för att känna något annat än den där klumpen i mage och bröst.

2009-08-20T12:50:00.002+02:00

enda ordet som finns i min vokabulär just nu utöver de som jag har använt för att skriva detta: fan.

2009-08-16T13:08:00.003+02:00

2009-08-15T23:03:00.004+02:00

jag gillar den här låten. den är mys. därför har jag bestämt mig för att lära mig texten och hur man spelar den på gitarr. jag vet inte alls hur det kommer gå, men den som lever får se.

psst: tyler hilton - i believe in you (acoustic) [spotify]

2009-08-15T22:47:00.002+02:00

jag har skrivit ett mail. inte särskilt långt, bara ett par rader. jag tog med andra ord steget och grävde djupare. det var med stor sannolikhet ett misstag. å andra sidan gör det ingen skillnad med tanke på hur det har varit de senaste åren. ändå känns det dumt och liksom onödigt. vad tror jag ska hända? en förbättring? not very likely. dessutom vet jag inte vad det skulle innebära. jag vet inte ens om det är något jag själv vill ha. jag har trots allt klarat mig bra utan det i ett par år, även om det var trist att det skulle sluta som det gjorde.

nåväl. nu återstår bara att se vad som händer.

2009-08-15T17:48:00.003+02:00

var nere på järntorget en snabbis för att se as if silent spela på gp scen. det regnade och blåste och var riktigt ruggigt, men killarna var duktiga och fick välförtjänt beröm. synd att de inte tog hem vinsten men härligt att de ligger tvåa på topplistan. alltid något.

2009-08-15T12:51:00.002+02:00

oh. den här filmen vill jag så gärna se. jag vill, jag vill, jag vill! jag menar, titta på den. visuellt verkar den vara helt fantastisk and i happen to be gay for those kind of things.

2009-08-15T02:50:00.000+02:00

fick precis ett väldigt oväntat sms där det stod något jag inte riktigt förstod från en person jag aldrig trodde jag skulle höra något från igen. en del av mig tror att det skickades av misstag, men samtidigt känns det osannolikt. faktum är att jag bara är förvånad över att mitt nummer fortfarande finns kvar i den mobilen och finns det inte kvar har det alltså letats upp bara för att få det där sagt; det där som jag inte riktigt förstår.

och nu är jag kluven. vet inte riktigt vad jag ska göra. ska jag lämna det ifred eller ska jag gräva djupare? jag vill så gärna veta, men samtidigt inser jag att detta kanske kan vara ett sätt att helt klippa all form av kännedom och band som någongång funnits oss emellan.

jag vet inte.

jag vet ingenting.

det sker så många turn of events i min vardag just nu att mitt huvud knappt kan hålla reda på allt.

2009-08-15T01:27:00.000+02:00

kräftskivan hemma hos lisa och maria var riktigt trevlig. well, bortsett från att jag klantade mig och glömde köpa kräftor till mig och josé, men det löste sig som det alltid gör och jag hade roligt. det är trots allt huvudsaken. vi pratade en hel del, dansade mycket mer och vid ett tillfälle gick en stol sönder som senare slängdes ut från balkongen. det var inte så populärt, men festen fortsatte i samma takt och halv ett drog vi oss in till stan. jag följde gänget till nefertiti och tillsammans med micke avlägsnade jag mig och åkte hem. tråkigt av mig? visst, men är man lite småseg och inte känner suget är det lika bra.

och här sitter jag nu. så här i efterhand önskar jag att jag hade fått sagt mer av det jag ville säga, att jag ville prata om det och höra situationen från den andra partens synvinkel. jag ville sätta bitar på plats och skapa en helhetsbild. jag ville förstå. istället nickade jag, var trevlig och tappade helt bort mig och försummade min enda chans. lite dumt, men samtidigt gör det ingen skillnad för någon annan än mig själv.

jag har dessutom läst ut min färdlektyr och måste välja en ny för mina kommande kollektiva resor. tack vare helena har jag sex stycken pocketböcker att frossa i fram till jul, så nu återstår bara att utse vilken som ska läsas först.

2009-08-13T22:45:00.001+02:00

att jag på många plan känner igen mig mer i sabinas ex än henne själv i saker min sambo och jag tyckte olika om får mig att känna mig som en väldigt dålig flickvän och partner överhuvudtaget. jag tror att mina tidigare pojkvänner håller med.

guess i'm not really girlfriend material after all.

2009-08-13T20:26:00.004+02:00

jag och marre skulle ha förlovat oss idag, men hungern och tröttheten tog över och det blev inte av. istället åt vi take-away sallad från paprika på en bänk vid centralstationen och konstaterade att vi inte längre har energi nog att spendera en heldag på stan. vi har blivit gamla -- eller nej, vi har blivit äldre -- och det börjar märkas.

kom hem strax efter fem och somnade nästan direkt i soffan framför 30 rock. vaknade alldeles nyss av att jag var varm, hungrig och hade en liten bultande smärta någonstans i bakhuvudet. det senaste jag åt var en brownie som en av grannarna erbjöd mig i hissen efter att vi kallpratat lite. det var snällt och nu cravar jag efter mer. istället blir det två mackor utan smör med ost och en tallrik yoghurt.

better than nothing.

psst: navid modiri & gudarna - telefonsvararen [spotify]
någon har stulit mitt hjärta, ersatt det med en atrapp,
en mekanisk bomb som tickar hysterisk mycket.

2009-08-13T10:43:00.000+02:00

för någon dag sen var jag med om en interesting turn of event jag knappt tänkte på förrän jag och marre pratade om det igår. hon tyckte inte om det och jag förstår henne mycket väl då jag inte är så förtjust i det själv. visserligen vet vi inte hur det egentligen ligger till och jag hoppas verkligen att hennes gissningar är fel, men skulle det visa sig att hon har rätt sitter jag plötsligt i en olustig situation där chansen att jag går ut som vinnare är liten.

hur hamnade jag här?

2009-08-13T10:14:00.006+02:00

i min väntan på marre knäppte jag ett par kort och läste ett par sidor i min färdlektyr och tänkte att jag en dag ska bo i en stor lägenhet någonstans. inte nödvändigtvis i vasa och inte heller i göteborg, men någonstans i världen.

---
en liten side note:

jag börjar bli bitter och cynisk, and i do not like it one bit. ibland känner jag mig så emotionellt oberörd av allt runt omkring mig. det skrämmer mig.

2009-08-13T01:10:00.001+02:00

först vill jag bara påpeka att jag har varit produktiv idag. har tvättat och strukit och varit allmänt redig och mellan allt detta ringde jag till körskolan och bokade in mig för utbildning. det är på tiden att jag blir med körkort. tog även en sväng ner till ur & penn för att fixa min klocka, som trots detta fortfarande är lite för stor för min handled, så det blir ett återbesök imorgon.

satte mig på en buss hem till helena, lät henne bränna de två första säsongerna av how i met your mother och gav henne min skiva med tredje säsongen pga tidsbrist. nu har hon något att göra om dagarna när hon återvänder till texas. vi åt dessutom glass och god mat innan jelena kom förbi en sväng och tillsammans testade vi våra kunskaper om new york och usa i allmänhet. på det stora hela gick det bra, men ibland förvånansvärt dåligt.

kvällen gick inte riktigt som planerat. jag och marre, som skulle mötas runt åtta och kika på vad kulturkalaset hade att erbjuda ikväll, möttes inte upp förrän halv elva efter att jag väntat på henne en timma. men ingen skada skedd. vi drog runt på stan och pratade om både det ena och det andra och kom egentligen inte fram till något konkret. vi har alla våra bekymmer och problem, men så småningom löser de sig till det bästa.

och nu är jag trött så trött och tänker krypa ner under täcket och sussa sött.

2009-08-12T15:07:00.000+02:00

snackade i mobilen i en trekvart och glömde helt bort att jag kokade vatten i en kastrull på spisen till min kopp te.

it's not a pretty sight.

2009-08-12T12:28:00.005+02:00

jag gillar tim burton och jag gillar johnny depp. men jag vet inte. det finns en slags skeptism inför den här filmen som jag inte riktigt kan förklara. ändå längtar jag till premiären. filmen ser ut att vara ruskigt snygg och min skeptism till trots kommer jag säkert tycka att den är helt fantastisk när jag väl sitter i biosalongen.

2009-08-12T11:20:00.003+02:00

jag har bestämt mig för att inte föstöra kvällen, men: varför ser pojkvännen till flickan som nyss segrat i den stora skönhetstävlingen alltid ut som killen som vunnit på lotteriet men tappat lotten?
därför att det är precis så han känner sig.
han vet att hans tid är förbi.

jag läste ut någon sorts extas idag till tonerna av timo räisänen. kärleken fick ett abrupt och dramatiskt slut och jag vet inte vem jag blev mest irriterad på: julian för hans naivitet eller lina för hennes brist på karaktär. men det är väl kanske så med alla första förälskelser. man vet ingenting och är nybörjare i en lek som man så småningom börjar lära sig men aldrig bemästrar.

nu ska jag göra saker min sambo och jag tyckte olika om av sabina strand, som ursprungligen publicerades i hennes numera nerlagda blogg, till min nya färdlektyr.

2009-08-11T22:59:00.001+02:00

känner att jag har undangömda aggressioner som behöver tas ut på någon eller något.

2009-08-11T21:43:00.000+02:00

jag drömmer om att få bo i en storstad och new york, london, paris, san francisco och tokyo har alltid stått högt upp på min lista. av någon anledning tycks jag dock alltid glömma bort att vi faktiskt har ett hus i bangkok som numera står tomt. mina föräldrar pratar ofta om att sälja det och senast i söndags frågade mamma vad jag tyckte om saken. i samma veva undrade en bekant om jag kunde tänka mig att studera i thailand och så dök tanken som jag tidigare bara ryckt på axlarna åt återigen upp.

vad känner jag inför studier i thailand?

ja, jo. varför inte? en flytt ner dit hade onekligen varit ett bra drag från min sida med tanke på alla möjligheter som kan erbjudas mig. som min mamma säger emellanåt: "här uppe kommer du få svårt att komma någonvart, men där nere kan du komma hur långt du vill". bangkok är dessutom en storstad full av liv och fart, precis som jag vill ha det.

jag antar att det är något som är värt att tänka lite extra på tills nästa år.

2009-08-11T20:22:00.000+02:00

var rätt nära att köpa en sån där bok där man skriver in fakta och kuriosa om sig själv, men efter en snabb titt på prislappen och ett par välfungerande logiska och ekonomiska kopplingar senare valde jag att strunta i det. onödigare köp får man leta efter. men det ska erkännas att jag tycker om att skriva och svara på frågor om mig själv i såna böcker. lite självcentrerad är jag minsann, lejon som jag är.

2009-08-11T19:01:00.007+02:00

jonas -- aka silverfisken -- har en sån fin musiksmak och det räckte med att jag hörde de första tio sekunderna för att veta att jag skulle falla pladask för denna, which i really did.

2009-08-11T18:16:00.003+02:00

har spenderat dagen på stan med cristina. vi åt take-away sushi för 39 spänn vid kungsport och drack kaffe på espresso house på södra larmgatan med emilia och hennes vänner innan vi härjade runt i diverse bokaffärer. vi bestämde oss för att en dag dricka kaffe på wayne's coffee inne i akademibokhandeln på kungsgatan och satt där ett tag och läste spådomsböcker. jag köpte min första klocka sen mellanstadiet som var stor och allmänt badass och vi avrundade dagen med att småäta naturgodis på hemköp och möta upp farid vid spårvagnshållplatsen. de drog vidare ut på stan i väntan på navid modiri & gudarna på kungstorget senare ikväll medan jag satte mig på en vagn hem med min färdlektyr i högsta hugg. bara tjugo sidor kvar innan jag måste skaffa mig en ny.

dagen har alltså varit bra och jag är sugen på frukt, men istället tänker jag äta upp de sista två bitarna av tigerkakan och njuta av det sinnestillstånd jag just nu befinner mig i.

psst: the streets - i love you more (than you like me) [spotify]

2009-08-10T23:46:00.003+02:00

okej. jag satt precis och grät till en scen i the mentalist där en man sitter fastkedjad i en van fullproppad med sprängmedel och sekunderna innan den exploderar tittar vädjande på patrick jane och inser att han är hjälplös och redan nu en död man.

varför jag grät?

för att han liknade min pappa.

den dagen min pappa inte längre är kommer jag gå under. på riktigt. jag kommer inte kunna hantera det för fem öre. däremot känner jag att jag måste göra något åt all denna rädsla jag bär omkring på redan nu inför detta. det funkar liksom inte.

2009-08-10T22:57:00.000+02:00

läste ett mail vars innehåll lämnade mig som ett frågetecken. fattar inte vad som händer. hur gick allt och blev så komplicerat, så dramatiskt? nu är jag lyckligtvis inte inblandad i det hela, men om jag hade suttit i denna situation själv hade saker och ting tonats ner betydligt, antagligen för att jag innerst inne är en ganska kall person som inte bryr sig nämnvärt när allt kommer till kritan. inget av mina bättre drag, det ska erkännas, but nevertheless it's there.

förhoppningsvis dyker det upp en lösning eller ett snabbt och odramatiskt slut på situationen.

2009-08-10T21:10:00.010+02:00

har ätit upp alla chips, all glass och snart slukat resterna av tigerkakan jag gjorde förra vecka till första säsongen av the mentalist. i feel like fatness 2.0 reloaded. for real.

mr. wallcott: are you sure about that, agent cho? because i can make one phone call and your career is toast.
cho: that's impressive. the best i can get with one call is a pizza.

2009-08-10T15:52:00.002+02:00

upptäckte nyligen att jag blir väldigt obekväm av att gå upp för trapporna här i huset, iförd linne och lite för korta pyjamasshorts, och nästan springer in i en granne som kikar efter mig när jag fortsätter uppåt.

note to self: jag vet att det bara är en kort bit ner till sopstationen och tvättstugan och att jag nästan aldrig stöter på folk under den sträckan, men från och med idag ska tisha och mjukisbyxor vara det mest lättklädda jag har på mig utanför hemmet.

2009-08-10T12:46:00.003+02:00

för två veckor sen var jag och marre ute för första gången, bara hon och jag. vi satt hemma hos mig och förfestade med våra cider och gjorde oss fina till en fjortisdänga vi, lite pga vårt alkoholintag, spelade på repeat efter att ha fått den skickad till oss och ja, så här i efterhand skäms jag lite över det men vad tusan, ibland får man släppa loss lite. när flaskorna var uppdruckna och looken fixad drog vi oss ner till stan och där tog vår lyckade kväll fart.

vi mötte gamla klass- och skolkamrater, fick sällskap av våra respektive f.d. arbetskollegor -- josé, alltid lika kul att dansa med dig -- och snackade med diverse folk. bland annat träffade jag en thailändare från stockholm som var schysst som få och bjöd med mig på efterfest och hade jag inte varit lite småseg och vetat att marre inte skulle vara så pigg på den idéen hade jag följt med. lätt, alltså. att knyta nya bekantskaper är trots allt något av det roligaste som finns.

istället slutade kvällen med att jag bäddade om sängen för marre och själv sov i soffan och morgonen därefter vaknade vi sega och sugna på kebabpizza i stora lass. vi pratade om kvällens äventyr, om att vi nog är rätt så charmiga ändå med tanke på alla samtal och nummer som utbyttes och huruvida killen som marre snackade med en bra stund vid baren var något att intressera sig för, which he was.

efter den helgen har jag, som i vanliga fall föredrar att sitta hemma och ta det lugnt, lärt mig uppskatta hela utekvällsbiten lite mer, så när marre bad mig följa med henne på förfest i lördags tackade jag ja och när de i sin tur frågade mig om jag skulle hänga med ut gick jag från ett "nej, jag kan inte, ska upp tidigt imorgon" till ett "äh, men vad tusan, klart jag hänger med". i slutändan drog jag mig hemåt i alla fall eftersom jag ville hinna få lite sömn, men hade det hindret inte funnits hade jag glatt dansat mig varm på dansgolvet.

och det är en rätt skön känsla, att numera faktiskt tycka om det och inte gå runt och vara ångestladdad inför detta.

2009-08-10T10:57:00.002+02:00

drömmer konstiga drömmar om kyss- och hångelmarathons där jag springer runt tillsammans med marre och letar upp offer. runt, runt, runt går det och jag vet egentligen inte vad det hela går ut på eller varför vi deltar. det enda jag vet är att vi måste ha kysst en person innan vi hinner tillbaka till startpunkten, som ser ut som något i stil med ingången till balder. om det finns ett slut? beats me. jag har drömt den här drömmen i tre nätter nu.

om det finns någon som har ett drömlexikon och känner för att tolka detta är ni mer än välkomna.

2009-08-08T13:26:00.003+02:00

jag har förälskat mig i den här låten något så otroligt mycket och går runt och sjunger på refrängen var och varannan minut. that's how good i think it is.

2009-08-07T19:21:00.002+02:00

ikväll är det bio. sommaren med göran. jag ska gå med två par: ett som är så upp över öronen förälskade och ett annat som nyligen lärt känna varandra och känner efter om den starka gnistan kan bli till en låga.

och där kommer jag stå ensam och betrakta all kärlek som utstrålas runt omkring mig och vet ni vad? det är okej. i'm all zen about it. för kärlek är något av det finaste som finns, om inte det finaste, och jag är så glad att mina vänner får uppleva det, även om jag kommer sakna min egna.

2009-08-07T16:22:00.001+02:00

när K kom upp till göteborg för en vecka sen satt han på ett försenat tåg och i brist på underhållning smet jag in på pocket shop och köpte en bok för att ha något mer vettigt att fördriva tiden med än att sitta på perrongen och stirra förväntansfullt på klockan. jag kom ut med någon sorts extas av johan kinde och började så smått läsa.

och nu har min älskade mp3 bytts ut mot denna bok och blivit min ständiga följeslagare när jag åker kollektivt eller överhuvudtaget väntar på folk. den har blivit min färdlektyr och det känns bra på något vis: att, istället för att stänga ute världen med musik som jag i vanliga fall gör, läsa en bok och drömma sig in i en annan. och jag läser inte en enda sida ur boken när jag befinner mig hemma. nej, det skulle förstöra allt. istället agerar den lite mer som en slags pepp för mig att ta mig ut på stan och göra något, så jag kan fortsätta läsa under resan in och på så vis veta hur det går för julian och lisa.

lina och jag skrattar, berusade av vår nyfunna kärlek.
två människor som knappt känner varandra, men som ändå har bestämt sig.
finns det något vackrare?

beats me.

2009-08-07T11:39:00.007+02:00

bläddrade igenom bilderna från paris och insåg att en av många anledningar till varför jag vill tillbaka dit är för att jag ska kunna ta bilder som inte fullständigt skriker turist, vilket tyvärr blir så när man reser med mamma och moster. det är alltid en pose hit och en pose dit framför den byggnaden här eller det monumentet där.

jättetrevligt, tycker dem.

astråkigt och platt, tycker jag.

så. paris with kath anyone?

2009-08-07T10:26:00.001+02:00

när jag hade följt marre till wavrinskys igår kväll och promenerade hem stötte jag på en granne som var lite illa till mods av att någon gick bakom honom i mörkret, men när han vände sig om och såg att det bara var jag märktes det att han blev lugnare. han frågade mig om jag hade läst vad som hänt kvällen innan i GP. det hade jag inte så jag lyssnade när han upprört berättade hur en kille i min ålder hade gett sig på en 35-årig kvinna och levererat ett antal hårda slag mot hennes huvud här i området, vilket förklarade skriken jag hörde när jag kom hem från mitt trevliga ölhäng den kvällen men som jag i mitt lite lulliga tillstånd hade avfärdat som något annat.

nu vet jag dock vad det var och det känns inte alltför bra att veta att bara ett par hundra meter härifrån, i ett ganska lugnt och fint område jämfört med många andra här i stan, härjar idioter som ger sig på försvarslösa personer vars enda misstag var att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.

och plötsligt var jag så ofattbart glad över att mina föräldrar uppfostrat mig väl och att jag hade erbjudit mig att följa marre ner till wavrinskys och inte låtit henne gå ensam i mörkret.

2009-08-07T10:10:00.000+02:00

fuck hela mitt nu-ska-jag-hitta-mitt-skrivande-igen-och-vara-lite-hobbypretto-projekt 'cause it ain't happenin'. det var i stort sett redan döfött från början. senast jag faktiskt skrev bra var andra året i gymnasiet och då var det bra som i att jag skrev bra rapporter och redovisningar och sånt där trevligt som egentligen inte har något att göra med skrivandet jag försöker mig på här att göra. so fuck it. varför vänta på att saker och ting ska bli bättre när man lika gärna kan gilla och acceptera läget? eller snarare, varför tänka alltför mycket på formuleringar av vad man vill ha sagt istället för att bara skriva och strunta i röda trådar och fina ord?

apropå gymnasiet: fick syn på en f.d. skolkamrat när jag strosade nerför avenyn igår. ingen jag känner eller ens har pratat med under våra tre skolår, men ändå slog det mig att jag vet rätt så mycket om honom -- vad han heter, var han bor, vad han gillar för musik och mer eller mindre hur han är -- just för att min vän var lite nerkärad i honom under en kort period. känns skumt eftersom jag är bombsäker på att han inte vet något alls om mig. hell, när vi gick förbi varandra tänkte han kanske på sin höjd att jag verkade bekant från någonstans. på sin höjd, alltså. med andra ord tänkte han antagligen inte något alls. och hela den balansen känns så fel, att jag vet så mycket mer om honom och han inget om mig. det får mig att känna mig som en stalker trots att jag inte ens är i närheten av att vara det när det gäller honom. i mean, i didn't really care for the guy och har aldrig gjort. vännen tyckte han var fin och lite smått fantastisk men jag tyckte mest han verkade tystlåten och inåtvänd och var inte alls den typ av person som väcker mitt intresse.

nåväl. jag ville egentligen inte säga så mycket med detta mer än att det stör mig litegrann.

för övrigt, bara en liten side note, så har jag druckit öl två kvällar i rad och oavsett hur trevligt sällskapet än är -- which it was -- smakar ölen inte bättre för det. nä, tacka vet jag hederlig sprit och sötblaskig cider. det är lite mer min grej när jag väl är in the mood for drinking, vilket jag sällan är. men ändå.

2009-08-04T16:58:00.005+02:00

saker som gör mig glad:

#7,673 -- när boyce avenue gör en cover på en låt jag tycker om och gör det bra.

#82,982 -- när kevin james is getting his groove on.

2009-08-03T15:34:00.003+02:00

fortfarande 22, fortfarande sjuk. vädret är dåligt, humöret är något bättre och sångrösten är sådär sexigt raspig och hes vill jag inbilla mig, men antagligen är den bara raspig och hes. det hindrar mig dock inte från att sjungskrika med forever the sickest kids -- sjukt passande i nuläget -- i deras låt whoa oh! (me vs. everyone).

och en liten del av mig ångrar att jag inte förberedde mig för en flytt till örebro, för den här stan drar ner mig till botten av ån. thank god inte bokstavligt talat utan bara bildligt. å andra sidan vet jag inte riktigt om jag är en småstadsperson. jag menar, jag känner mig instängd i lilla göteborg. föreställ er hur instängd jag hade känt mig där. nej tack.

why do i put myself in these situations,
i keep pushing myself even though i can't take it all.

2009-08-02T19:50:00.001+02:00

ps: från tisdagen till fredagen hade jag det väldigt trevligt och jag önskar jag kunde fortsatt ha det så, men tyvärr får man inte alltid som man vill. nevertheless...

när jag hittar mitt skrivande igen ska jag skriva om detta också.

2009-08-02T19:42:00.001+02:00

igår 22.
idag sjuk.

och jag vet, det har gått en vecka sen jag skrev senast och ja, det har hänt massor sen dess. men jag känner mig själv och jag vet att jag inte kommer att skriva något om det just nu. precis som att jag totalt har struntat i min lilla berättelse om paris. i mean, come on, it was ages ago. sen har jag tappat mitt skrivande lite och känner att jag kanske behöver leta efter det någonstans.

så nu nöjer jag mig med att vara 22 år gammal och sjuk.

psst: nural - the hits keep coming [spotify]

2009-07-25T18:21:00.002+02:00

det är nu jag förstår hur alla mina familjemedlemmar känner sig när de försöker ringa och inte får något svar. men vad är oddsen att INGEN av mina tre familjemedlemmar svarar när jag ringer till mobilen eller hem? speciellt när jag faktiskt pratade med en av dem tio minuter tidigare. jag menar, de gör ju lika lite som mig om dagarna. om inte mindre. så var tusan är dem?

2009-07-25T16:22:00.005+02:00

igenkänningsfaktorn är hög and we love it.

2009-07-25T00:21:00.001+02:00

maybe i will.

2009-07-24T23:01:00.002+02:00

jag har aldrig någonsin spenderat så mycket pengar på mitt hår innan och även om det bränner lite i plånboken är jag inte alls lika bitter som jag kunde ha varit. varför? jo, för att maja -- min frisör -- var så toppen på alla sätt och vis att jag nästan hade kunnat betala mer. nästan, alltså.

summan av kardemumman är i alla fall att jag gick därifrån med ett leende på läpparna och var nöjd och det är inte många gånger jag har gjort detta när jag klippt mig i sverige, så en massa kudos till maja på björn axén.

precis efter att jag blivit färdigklippt och 650 spänn fattigare sprang jag bokstavligen in i cristinas famn. hon hade åkt in till stan för att ta en kaffe med mig, men istället satte vi oss på condeco och fick i oss varsin smoothie och snackade om både det ena och det andra och avslutade dagen med lite fönstershopping. älskar att spontanträffa människor jag tycker så mycket om -- och inte bara för att de bjuder hem mig på hemmagjord bananglass, även om detta är ett högst uppskattat förslag för ett matvrak som mig.

och väl hemma dröjde det inte länge förrän marre ringde och frågade om hon kunde komma förbi, vilket hon naturligtvis fick. vi spydde lite sedvanlig galla, pratade om att flytta ihop till hösten och att faktiskt göra det på riktigt den här gången och inte bara låta det rinna ut i sanden. jag ser redan fram emot det.

spelar jag mina kort rätt kan den här hösten bli riktigt, riktigt bra.

2009-07-24T13:10:00.003+02:00

min dator har klagat så mycket den senaste tiden och säger att den inte har tillräckligt med minne eftersom jag fyller den med så sjukt mycket. och när photoshop och spotify för jag vet inte vilken gång i ordningen undrade om jag inte kunde rensa lite bland all skit jag har på min hårddisk sa jag bestämt att "fuck you, här ska inget tas bort" och beställde hem en extern på 1TB.

problem friggin' solved.

nu ska jag ner på stan och ta tag i nästa problem: mitt hår.

2009-07-24T11:32:00.001+02:00

om jag vore i malmö imorgon skulle jag antagligen vilja hitta på detta.

2009-07-24T10:52:00.003+02:00

igår kväll var jag hemma i göteborg igen. å ena sidan var det härligt att kunna sätta sig framför datorn igen, internetberoende som man är, men å andra sidan är det lite tråkigt att vara tillbaka när man har haft det så trevligt nere i åhus. jag menar, hur kunde jag inte ha det? helena och jag spenderade dagarna med att spela kort, fia med knuff och vid ett tillfälle även schack. vi lapade sol på stranden som ligger precis nedanför huset och kastade oss efter bollen när vi spelade strandtennis och vi försökte oss på att lösa korsord, nian och sudokus när vädret var lite sämre. för att inte tala om hennes mormors goda mat jag aldrig kunde få nog av. så himla gott, alltså. sanna mina ord.

ah, åhus*. det var så härligt så.

men som sagt, nu är jag tillbaka i vardagen igen och jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med, men första etappen för dagen blir att äta frukost och sen får jag se hur det utvecklar sig.

* alltså, åhus i skåne och INTE århus i danmark, som min pappa och ett par andra trodde. och nej, ni kommer inte undan med "men skåne är ju basically danmark"-argumentet. it's not.

2009-07-21T11:06:00.003+02:00

om en timma ska jag dra ner till korsvägen för att möta helena och därifrån ska vi tillsammans med hennes mamma och respektive bila ner till hennes mormors sommarställe i åhus för att chilla i ett par dagar. it's gonna be panak!* senast jag var där var för ett par år sen och då var det bara vi två. ack så trevligt det var. vi låg ute på stranden och lapade sol, cyklade in till centrum för att kika runt, åt glass borta vid piren, "spelade musik" med hjälp av en hatt på verandan och gjorde våra egna chips. dessutom fick vi träffat calle, en internetbekant till mig som där tipsade oss om att requiem for a dream var bra, and he was right.

ah, vad jag ser fram emot denna lillsemestern nu.

för övrigt har jag inte orkat gå igenom alla bilder från paris. det är så sjukt många (1,431 -- och okej, 400 av dem är när vi är påväg dit, men ändå) och även om det är fina bilder på människor jag tycker om och en stad jag är förälskad i får jag huvudvärk bara jag tänker på bildmappen som tar en mindre evighet att öppna bara för att den är så stor och för att min dator är så överbelastad med annan skit. okej, jag överdriver bara lite, men det tar faktiskt någon sekund längre än vanligt och jag är så sjuuukt otålig. jag behöver verkligen köpa en ny hårddisk -- minst. men när jag kommer hem från åhus ska jag försöka ta mig i kragen och faktiskt berätta lite om min semester i metropolen.

nu ska jag dock packa ner allt jag behöver ha med mig och städa upp lite i lägenheten, sen drar jag -- igen. peace out!

* om ni inte redan visste detta är panak det nya ordet för totally awesome. and yes, jag tänker överanvända det lika mycket som jag har missbrukat ordet pems i mitt vardagliga tal (min pappa ser lika förbryllad ut varje gång).

2009-07-19T14:34:00.002+02:00

drömde att min pappa gick bort inatt. han låg där i soffan framför tv:n och plötsligt slutade han andas. plötsligt var han inte mer.

jag vaknade av att jag grät så mycket att jag skakade och knappt kunde andas själv.

fy fan.

2009-07-16T16:08:00.001+02:00

men vad fan, var är mitt jävla arbetsintyg som jag skulle få hemskickat? måste jag ringa IGEN? det som tog så lång tid för mig att göra sist. ah, the ångest.

update: okej, okej. false alarm. jag hade fått det hemskickat till lägenheten. ångest gone.

2009-07-16T13:17:00.000+02:00

halv fyra inatt steg jag in i mitt gamla rum hemma hos föräldrarna, tog av mig mina kläder och däckade i sängen med en nackvärk som kändes som flera tusen gigantiska nålar efter drygt tjugo timmars bil- och båtresa genom frankrike, belgien, tyskland, danmark och slutligen svenska västkusten. jag sov större delen av tiden -- try like 75% -- i riktigt obekväma ställningar och åt sammanlagt tre persikor och ett riktigt mål under den tiden. inte konstigt att jag var på lite halvdåligt humör där mot slutet.

men nu är jag i alla fall hemma efter att ha prickat av ytterligare en stad på min städer-jag-vill-och-måste-okej-kanske-inte-lika-mycket-måste-som-vilja-besöka-lista och om jag har ork när jag väl är hemma i lägenheten ska ni få höra lite historier och se lite bilder från mina dagar i paris.

nu tänker jag dock inte göra annat än äta, äta och... ja, äta.

2009-07-08T13:55:00.004+02:00

så. nu är allt packat och klart inför resan ner till paris och jag har lagt in lite musik på mp3:n så jag ska klara mig i ett par dagar -- oh, the dangerous summer, how i love you. peppen har inte riktigt tagit sig form än, men det kommer så småningom. det måste det göra. jag ska ju till romantikens stad. förvisso med min mamma, moster och hennes man, men ändå.

well then. i'm off. ses och hörs om en vecka!

2009-07-08T00:07:00.005+02:00

det var så längesen jag såg en film jag verkligen föll för, men ikväll såg jag nick and norah's infinite playlist och jag har bara en sak att säga:

jag fullkomligt totalt älskar den filmen.

michael cera är så sjukt söt att jag smälter, kat dennings är fin och precis sån där som jag vill vara och soundtracket är helt FANTASTISKT. jag blir alldeles mysig och pirrig bara av att tänka på det.

psst: the real tuesday weld - last words
psst: vampire weekend - ottoman
psst: takka takka - fever
psst: we are scientists - after hours